Loppan, tidigare kallad Sanna, kom till oss i februari 2025 tillsammans med sin bror Bean. De hade då levt hela sina unga liv på ett tragiskt privat shelter där många hundar trängdes i samma bur, utan trygghet, utan tillräckligt med mat och utan framtid. Där lärde de sig inte hur livet fungerar – bara hur man överlever.

Syskonen hade varandra, men ingenting annat. Bean mötte världen med försvar och ilska. Loppan gjorde tvärtom. Hon stängde av helt. När någon närmade sig frös hon till is, låg helt stilla och spelade död, som om hon hoppades att faran då skulle försvinna.

Efter över ett år på shelter utan en enda chans till adoption lovade vi att hjälpa dem. Att ge dem tid, trygghet och en möjlighet att långsamt få tillbaka livet.

💛 Personlighet

Idag är Loppan en helt annan hund än den som en gång låg orörlig på sin bädd. I våra ögon är hon en otroligt modig liten tjej. Hon ligger inte längre still på avstånd utan kommer fram, följer med och tar plats på sitt eget försiktiga sätt.

Hon kommer självmant fram för att få mys och klapp, älskar att bli kliad runt huvud och hals och sätter sig gärna vid dina fötter för att be om närhet. Hon har även börjat komma upp i sängen för att mysa och ligger då tätt intill, ofta med huvudet vilande mot din axel för att vara så nära som möjligt. Hon har dessutom börjat tycka om att bli smekt över magen när hon ligger tryggt i sängen – något hon absolut inte visade att hon ville tidigare.

Hon kan hoppa upp med framtassarna på benet för att tigga uppmärksamhet, men hon kräver aldrig något. Loppan är fortfarande försynt och försiktig. När mat förbereds väntar hon lugnt, ibland liggande på en bädd, ibland sittande en bit ifrån.

Hon har blivit väldigt modig i sin lek med andra hundar och är ofta den som tar initiativ. Hon busar gärna längre än de andra och vill ofta vara den som går in sist. Hon verkar än så länge inte bry sig nämnvärt om vintern heller.

🐕 Behov och träning

Loppan har gjort enorma framsteg, men hon har fortfarande svårast för situationer där det ställs krav. Då kan hon krypa lite tillbaka i sitt skal – dock inte alls som tidigare. Idag kan hon till exempel ta godis ur handen vid kloklippning eller när man tar på halsband, något som tidigare var helt omöjligt. Förut vände hon bara bort blicken, som om hon tänkte att om hon inte såg så fanns det inte.

Halsband tränas dagligen genom att tas på och av och fungerar nu bra. Hon springer inte längre undan för att gömma sig. Koppelträning har ännu inte påbörjats och kommer inte att göras förrän hon är helt bekväm med hantering, för att undvika bakslag.

Loppan trivs bäst hemma och vill i nuläget inte följa med till olika ställen. Kanske förändras det i framtiden när hon blivit ännu tryggare, men just nu mår hon bäst i sin invanda miljö.

Hon behöver en hundkompis för att må bra, inte för att vara nära hela tiden utan för trygghet, lek och balans. Hon kan vara lite sur ibland och sedan bästa vän igen – hon är trots allt en tvåårig tik som precis börjat få allt hon aldrig haft. Den andra hunden bör dock inte vara en “suris”, då två sådana lätt kan bli för mycket.

Loppan är okej med män, men de upplevs som lite läskigare och det tar längre tid för henne att bygga ett tryggt band. Med lugn, tålamod och respekt går det dock bra.

🏡 Drömhemmet

Loppan söker ett lugnt och förutsägbart hem som har stor förståelse för att ge henne tid och trygghet. Ett hem som aldrig tvingar henne till något, inte går över hennes gränser och låter utvecklingen ske i hennes takt.

Hon måste bo i ett hus med inhägnad trädgård. Lägenhet med enbart koppelpromenader är inte aktuellt. Loppan behöver friheten att själv kunna gå ut på gården, röra sig, upptäcka, lukta, spana, skälla, gräva och få utlopp för sina starka naturliga instinkter.

Hon älskar mjuka filtar, mysiga bäddar och platser där hon vet att hon alltid får vara ifred. Hon ska få vara i både soffa och säng – detta är viktigt – och hon sover gärna nära, men på sina villkor.

Hemmet bör vara utan små barn och utan ambitionen att hon ska bli en träningskompis eller följa med överallt. Hon vill ha ett hem där hon får vara just hemma.

✨ Varför välja Loppan

För att bakom hennes försiktighet finns en otroligt söt, vänlig och mjuk tjej.
För att hon ser på sina människor med mörka, nötbruna ögon fyllda av tillit och bekräftelse – som ett stilla kvitto på att hon är lycklig och trygg nu.

Loppan kommer från ett helvete.
Och tillbaka får man en hund som långsamt, ärligt och djupt väljer sina människor – varje dag.